Diagnos av skelning

När det gäller barn så vänder man sig till barnavårdscentralen, BVC. Där kan man bli hänvisad vidare till en ögonsjuksköterska som är specialutbildad i barn och skelning, en så kallad ortoptist, eller en ögonläkare. BVC gör också synkontroller för att hitta barn med synnedsättning. Ögonen kollas specifikt vid utskrivning från BB, 8-månaderskontrollen och 4-årskontrollen.

Om ett barn som inte har skelat tidigare plötsligt börjar skela ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning eftersom det kan vara ett tecken på någon sjukdom.

En läkare eller en ortoptist kan hitta skelningen genom att omväxlande täcka för ögonen och på så sätt bryta samsynen, det vill säga ögonens förmåga att samarbeta så att det blir en tredimensionell bild i hjärnan.

Barn som har en så liten skelning att den inte direkt syns kan ändå få en synnedsättning, eftersom hjärnan kopplar bort synintrycken oavsett hur liten skelningen är. I så fall upptäcks ofta en eventuell synnedsättning på det ena ögat vid fyraårskontrollen på BVC. Då finns det fortfarande en stor chans att förbättra synskärpan på det skelande ögat.

Vid en undersökning kontrollerar man synen på varje öga för sig, undersöker om ögonen har normal rörlighet och om det ena eller andra ögat skelar och i så fall hur mycket. Samsynen kontrolleras också, det vill säga om ögonen samarbetar så att barnet har djupseende. Om det inte finns en ortoptist på det sjukhus man vänder sig till kan vanligtvis ögonläkaren göra dessa undersökningar.

Ögonläkaren undersöker ögonen och ser om de är friska. Först får barnet ögondroppar som förstorar pupillerna och sedan mäter läkaren om det finns något brytningsfel. På så sätt undersöks om barnet behöver glasögon. Genom den förstorade pupillen kan ögats inre delar, till exempel lins, glaskropp, synnerv och näthinna, undersökas samtidigt.

Symptom

Ögonen levererar normalt varsin bild till hjärnans syncentrum, där de kopplas ihop till en bild, ett synintryck. Om en person som först haft normal samsyn börjar skela får hjärnan två bilder som är olika. Det resulterar i ett dubbelseende som kan vara mycket störande.

Det mest uppenbara hos barn, som andra kan se, är att ögonen är riktade åt olika håll i förhållande till varandra. Barnet själv har oftast inga symptom av sin skelning men ibland kan de ha svårt med avståndsbedömning, eftersom djupseendet påverkas, och de kan se dubbelt.

Gå vidare till:

>>Behandling vid skelning

>>Startsidan

Lajbansson.se